Låt vindkraften utanför Sydkusten bli en del av Sveriges drönarförsvar
I dag diskuteras havsbaserad vindkraft utanför Sydkusten framför allt som en fråga om att väga energibehov mot andra intressen, inklusive försvaret. Den bilden är inte given.
En havsbaserad vindkraftspark kan också bidra till Sveriges säkerhet, förutsatt att det kan ske utan oacceptabel påverkan på befintliga försvarssystem.
Hotet från små, autonoma drönare växer snabbt, och erfarenheterna från Ukraina visar hur svårt det är att i tid upptäcka och stoppa dem. Att skydda hamnar, energianläggningar och kablar i svenska vatten är nödvändigt.
Moderaternas förslag om ett nationellt drönarvärn med 10 000 personer är ett steg i rätt riktning. Men ett effektivt drönarvärn kräver också räckvidd, sensorer, säkra samband och uthållighet över tid. Sverige bör därför pröva hur befintlig och planerad vindkraft kan bidra. Vindkraftverk erbjuder höjdlägen, elförsörjning och kommunikation som kan användas för sensorer och beslutsstöd.
Teknik och relevanta förebilder finns redan.
- Under 2025 demonstrerades i Sverige ett integrerat drönarsystem med en dockningsstation monterad på ett vindkraftverk.
- Vid Thanet i Storbritannien har radar installerats direkt på turbinplattformar och använts för att följa små, lågt flygande fågelmål i vindkraftsparkens komplexa radarmiljö.
- Saab och Ørsted har demonstrerat luft- och sjöövervakningsradarn Giraffe 1X, med särskild förmåga att upptäcka lågt flygande, långsamma och små mål, i den operativa havsbaserade vindkraftsparken Hornsea 1.
- Tyskland kräver moderna radarsystem på lämpliga strukturer i havsbaserade vindkraftsparker, med dataöverföring till myndigheter för övervakning av fartyg och drönare.
- I östra Finland prövas inom ResilEast hur vindkraftverk kan användas som plattformar för luftövervakning och drönardetektering.
Det som återstår i Sverige är att pröva hur dessa komponenter kan fungera tillsammans och integreras med befintliga svenska system under operativa förhållanden.
Här skulle en vindkraftspark utanför Sydkusten kunna utgöra en pilotmiljö för att pröva teknik och myndighetssamverkan i praktiken. Närheten till hamnar, farleder, undervattensinfrastruktur och landbaserade ledningsmiljöer ger ett relevant operativt sammanhang. Läget i territorialhavet innebär svensk jurisdiktion och kan underlätta ansvarsfördelning och myndighetssamverkan. Områdets lämplighet måste samtidigt bedömas platsspecifikt, särskilt i fråga om sensortäckning, säkra samband och påverkan på befintliga radar- och sensorsystem.
Relationen mellan vindkraft och totalförsvar beskrivs ofta som en målkonflikt. I vissa fall kan den hanteras genom gemensam planering och platsspecifik prövning. Om påverkan på befintliga försvarssystem kan hållas inom operativt acceptabla gränser och relevanta övervakningsfunktioner integreras säkert, kan vindkraftsinfrastrukturen bidra till både elförsörjning och en förbättrad nationell lägesbild. Bedömningen behöver omfatta hela systemet: sensorer, radar, samband, datahantering, ansvar och livscykel.
Nu krävs ett tydligt uppdrag till berörda myndigheter att pröva och samordna detta, gärna genom ett pilotprojekt utanför Sydkusten. Sydkusten har chansen att gå före. Frågan är om beslutsfattare i Trelleborg och Skurup, och i Stockholm, är redo att ta den.
Anders Emanuelson, överste och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien
Markus Norström, grundare och styrelseordförande, Elevated Launch AB
Anthony Randall-Clausen, Head of Defence Capability, MW Group AB